KRÖNIKA: Erik Skoglund har på kort tid förvandlats till en världsklass-boxare utan att jag tagit notis om det!

KRÖNIKA: Jag var orolig inför Erik Skoglunds möte med obesegrade Callum Smith. Och faktiskt en smula pessimistisk det skall jag erkänna direkt.

Den hårde britten var ett farligt steg. På pappret och hos ”odds-makarna” lät det inte bra, han var, med all rätt,
också kraftigt nederlagstippad och den solklara ”underdoggen” i sammanhanget.

Jag hoppades förstås. Skoglund har ju tidigare påvisat uppenbar karaktär och ”jävlaranamma” under sin fläckfria karriär.

I matchen mot stenhårde tuffingen Ryno Liebenberg från Sydafrika växte han mycket i anseende hos mig. Där kunde man skönja kvalitéer som få besitter. Likaså matcherna 2013 mot Luke Blackledge och Lolenga Mock håller jag som tydliga indikationer på att den sympatiske Nyköpings-fightern var på väg mot något stort.

Dock hade jag aldrig kunnat drömma om att utvecklingen hade gått framåt så enormt att han skulle ”snudda” verkligen snudda vid segern mot en så högklassig världsklass-boxare som Callum Smith f.d. Europamästare och andre-seedad i World Boxing Super Series.

Kanske borde jag ha lyssnat på den danske storstjärnan Mikkel Kessler när han med stor tyngd och övertygelse poängterade på förhand, efter att ha sparrat åtskilliga ronder med Skoglund, att fighten verkligen var en 50/50-match.

Kessler kände av Eriks framsteg, han fick smaka på den i träningslokalen, och då han ju hade erfarenheten av att ha sparrat med honom i ett tidigt skede av hans karriär, var orden ju så trovärdiga som de bara kan bli. Han kunde jämföra.

Kessler har ju, det kan vi vara eniga om, avverkat en och annan sparring under sina dagar som toppboxare.

Varför viftade jag bort den kommentaren så lättvindigt? Skoglunds arsenal har med tiden växt med komponenter som vi skribenter (tyckare)och fans kanske inte alltid skattat så högt, sådant som erfarenhet, träningsvillighet och ”Pannben”.

Egenheter som svensken i all tysthet tillskansat sig på vägen. Han har förkovrat sig på ett väldigt tydlig sätt, det kunde vi se med all önskvärd tydlighet i och med helgens match – och faktiskt, det är uppenbart förvandlats till en världsboxare utan att jag riktigt tagit notis om det.

Jag trodde nog, lite enfaldigt med facit i hand, att Skoglunds karriär skulle ”slås brutalt i bitar” i samband med denna fighten. Jag befarade en förkrossande seger för Smith på KO. Det skäms jag för idag. Jag har underskattat Erik, Och för det ber jag om ursäkt. Det kommer jag aldrig mer göra. Han har bevisat att han är världsklass. Att han står pall mot de allra bästa. Fler stora fighter lurar helt sannolikt ”om hörnet” för honom om han så bara önskar.

Tack för din insats i helgen, Erik det var enormt, och än en gång, förlåt för mitt låga förtroende! Nu vet jag!