REFERAT: Fartfylld EM-fight i Solnahallen – Yigit vann på poäng med stora siffror!

REFERAT: Det blev en väldigt fartfylld och slagfrisk batalj mellan svenske Anthony Yigit och Sandor Martin från Spanien. Jag försökte mig på att köra egna ”scorecards” med penna och papper (old school) men gav upp efter ungefär femte ronden. Det var helt enkelt för svårt att bedöma. Vem fasen vann den ronden? Vad hände? Vem träffade mest? Vem förde den ronden? Frågorna var för många och skillnaden för liten.

Det var uppenbart att det skulle bli ett oerhört intressant domslut när matchen väl var över. Tuff, nonstop fight ”man mot man” i 12 fulla ronder. Två trötta boxare mot slutet som ändå gav järnet trots uttömda reserver. Vilken fight. Vilket ”skådespel”. Enormt. Beundransvärt. Oavgjort resonerade kommentatorerna på Viaplay Fighting och jag var nog böjd att hålla med. Det var hårfint. Märkligt nog blev det ändå väldigt stora siffror till Anthony Yigits fördel (117-111, 116-112 och 116-112) vilket inte var helt oförtjänt men kanske lite udda, åtminstone i denne skribents ögon, men jag är å andra sidan ingen poängdomare. Hursomhelst en riktigt fin och meriterande seger för Anthony Yigit, nu är det bara att blicka framåt! En VM-fight för Anthony i Solnahallen nästa gång vore ”mumma” för fansen.

Förmatcherna

Comeback efter fyra års frånvaro, så var det för Stockholms lättviktare, Redouane Kaya, ändå var han tveklöst förmatchprogrammets stora ”kung”, kvällens absoluta höjdpunkt vid sidan om huvudmatchen. ”Red 1”
skred till verket omgående, tog initiativet och sänkte tjecken Jan Pasajev med en superb serie, följde upp i nästan Kostya Tsziu liknande stil, (prickade efter behag) varpå motståndaren slogs till golvet på nytt och räknades ut efter 2,58. En imponerande ”återkomst”. Redouane kan gå hur långt som helst. ”Mark my Words”!!

En annan boxare som gjorde väldigt bra ifrån sig var Hammarbys obesegrade lätt tungvikts-ess, Robin Safar som drog in en rak ”skolbokshöger” på 24-årige tjecken, Ondrej Budera i första ronden, denne gick ned, kom upp och fick fortsätta men fick se sig överkörd av en övertänd Stockholmare som passade på, tog tillfället i akt och bara avslutade (TKO1).

Jag gillade även Rocco Wadells insats. Den tuffe Timrå-grabben har helt uppenbart utvecklats en hel del under sin korta tid som proffsboxare och det visade han verkligen i matchen mot 30-årige tjecken, David Bauza som sannerligen inte var någon dålig boxare. Wadell gjorde en helt suverän förstarond. Klippte in klockrena, poäng-givande vänster-höger-kombinationer (raka) som det var bra tryck bakom dessutom. De kändes på Bauza det kunde man se tydligt. Svensken vann även andra ronden om än ganska knappt. Rocco blev sedan lite trött /sliten i tredje där ”gästen” nog ändå var lite mer aktiv och förmodligen vann just den ronden. Lyckligtvis tog sig Wadell samman i slutronden, återgick lite grann till samma taktik som han hade i första ronden och vann den på ren vilja. Segern gick till Rocco på ett knappt 2-1 domslut, vilket var välförtjänt och alldeles korrekt.

Två debutanter fick vi se, dels 28-årige mellanviktaren, Leon Chartoi som gjorde processen kort (TKO2) med ungraren Attila Sandor. Det var främst Leons kroppsslag som sög musten ur motståndaren och sedan öppnade upp för TKO-segern som kom 1,48 in på andra ronden. Bra gjort! Debutant nummer två var Vaggeryds f.d. landslagsboxare Oliver Flodin. Denne serverades en lite ”knubbig cutie” (trixande och faktiskt inte helt olik brittiske journeyman-boxaren, Tony Booth för er som minns honom), vid namn Richard Hegyi från Ungern, denne hade låg gard, gjorde hetsiga sporadiska utfall med kontringar som var svåra att värja sig emot. Flodin med premiärnerver till trots levererade ändock en helgjuten insats mot sin helt klart tuffa motståndare, ”höll i hop det” fint och stod för en solid arbetsinsats. Träffade mest och bäst och vann med klara 3-0.

Kvällens mest låsta och bökiga historia var tyvärr den mellan Hampus Henriksson och danske Adam Bashanov. Dansken låg enbart på kontring och den muskulöse svensken förmådde inte landa något tungt trots ihärdiga försök. Ingen skugga skall falla över honom men matchen blev smärtsamt ensidig och trist att se på! Problemet för Hampus tror jag är hans spända, något låsta boxning som han skulle behöva jobba en del med. Han skulle vinna mycket på att slappna av i axlar och armar, och inte lägga så mycket energi på att försöka slå hårt. Snabbhet, avslappning, ”loosen up basically” och kanske inte bygga så mycket muskler. Nu räckte det ändå mot den ”slag-snåle” dansken, 2-1 i domarsiffror, vilket i slutändan kändes rättvist då Bashanov var helt enkelt alltför ineffektiv och, om jag får lov att säga det rakt ut, lat och så långt ifrån en ”crowdpleaser” man kan komma. Fördel ”Hercules” där helt klart, bra kämpat!

(Foto Cred: KGZ Fougstedt)