KRÖNIKA: Ukrainske ”fysmonstret” Artur Kyshenko räddade galan ”Rumble of the kings” i Partille

KRÖNIKA: Den gångna lördagen spenderades i ”Partille Arena” hemma i mitt kära Göteborg. För en gång skull placerades jätte-arrangemanget ”Rumble of the kings” på västkusten. Och naturligtvis, när denna skapelse når Göteborg då är det, naturligtvis, helt och hållet ”boxningsfritt”, det var thaiboxning (Muay thai) rakt av. ”Not My cup of Tea”.

Jag hade förstås hellre gått på ”Fightlife 4” på Tegelbruket i Örebro som avlöpte samma kväll, men avståndet avgjorde, av fullt förståeliga skäl för mig, Örebro är ju Närke och förstås en lång väg hemifrån. Att ta sig dit är en apparat i sig och tarvar planering på ett helt annat plan. Jag hade inte möjlighet till det denna kväll. Partille är ju bara några stenkast från hemmet. Jag kände att jag inte kunde missa denna möjlighet.

Jag förstår mig dock inte på thaiboxning och har svårt att greppa dess tjusning till fullo och det skulle visa sig stämma hundra procentigt denna afton.

Hela kvällen präglades av plottrig, o-harmoniserad fight. Jag betade av varenda match (jag var där med en jobbarkompis) och fann inte någon av matcherna som särskilt imponerande eller underhållande, de var OK, på sin höjd, varken Sofia Olofsson som boxade VM-kamp (och vann) mot hajpade brittiskan Imam Barlow erbjöd någon förfinad underhållning (de klängde mest på varandra i fem fulla ronder, om än i ett högt tempo) eller ens normalt pålitlige ”Punchern” Sanny Dahlbeck som jag vet att jag har imponerats av förut, skickade några rysningar längs ryggraden denna kväll. Det såg hafsigt ut.

Dahlbeck vann men skadade sig och kunde sedan, tråkigt nog, inte ställa upp i finalen på den miniturnering som ju är tradition på galan – han ersattes av killen som han besegrade, marockanen Youssef El Mamoi, som i sin tur sedan fick duktigt med stryk av Halmstads Magnus Andersson som kröntes till ”R.O.K. champ”.

Magnus var väl inte dålig, det kan inte sägas, och definitivt inte i finalen, som han dominerade till fullo – han vann ju klart men imponerade inte på mig – och det faktum att jag snuvades på ”svensk-mötet” Dahlbeck-Andersson drog ned intrycket. Sorry, jag frälstes inte.

Inför sista matchen, en av ”superfighterna” den i minus 80 kilo (lätt tungvikt) mellan Constantino Nanga (Stockholm Muaythai) och Artur Kyshenko (Ukraina) var jag faktiskt, helt ärligt, beredd att gå, Rumble of the kings hade sannerligen inte levererat denna gång, det hade varit ”dötrist” men namnet Kyshenko klingade bekant och jag gav den fighten en chans att ändra min uppfattning om galan. Den kanske kunde engagera lite tänkte jag bittert och stannade motvilligt kvar, (jag hade börjat få träsmak i rumpan).

Det skulle visa sig vara ett mycket klokt beslut. Vilken fighter denne ukrainare var, kraftfull med stor pondus och fenomenal i sina slagserier. Händer och ben harmoniserade verkligen till 100 procent. Han såg dessutom ut som en grekisk gud rent kroppsmässigt, ett veritabelt ”fysmonster” och var stenhård i sin approach. Han var som thaiboxningens ”Karelin” eller Tyson om ni så vill. Helt enkelt magnifik och förde matchen mot Nanga från start till ”finish” som den uppburne ”alfahanne” , stjärna och komplette thaiboxare han var – och slutet var, föga överraskande, en förödande knockout, nästan lite läskig. Kyshenko sopade in ett slag som träffade helt klockrent och sände svensken i golvet med full kraft. Ten and out och Good Bye! Ja just det ja, det var så thaiboxning kan vara. Himmelskt synkad och med stil och finess. Tack ”Rumble of the kings” för det!

(Foto: Omar Sandoval)